Idag

Ler jag ser jag helt jävla mongo ut! =( Kan inte blunda och mitt öga blinkar inte Detta gör att jag har ont i huvudet varje dag. Mer eller mindre. Idag är en sån där dag jag har sviiiiin ont i huvudet!

Känner mig BITTER. BLÄÄÄÄ!

Igår började jag få nervryckningar i ögat. Inget som syns men det känns. Det borde ju vara positivt? Eller?

Vissa dagar får jag för mig att jag ser en förbättring, att ja får upp mungipan lite, men jag vet inte. Kollar ja på kort från första dagarna o idag så ser ja ingen skillnad alls.

Läkarna kunde heller inte se nån skillnad då det ej togs några bilder när jag åkte eller hade skrivits någon djupgående beskrivning på mitt utseende som de kunde jämföra med.

Däremot sa ju jag att jag tror mig se en förbättring. Dvs att jag kan röra ögonbrynet liiite liiiite, men det visste dem inte om det var själva muskeln i sig eller om det bara e så att ögonbrynet hänger med när jag rör det andra. *Nerslag* =(

Jag vet heller inte om den lilla ”förbättring” jag känner, verkligen ÄR en förbättring, eller om det bara är så att jag lärt mig att handskas med det hela. Dvs att jag har lärt mig hur jag ska dricka för att inte spilla eller tugga för att äta på bästa sätt?

Ouff vad ledsen jag blir. 7 April var inte min dag =( Det har snart gått två veckor och ingenting har hänt. Jag vet att alla säger att det tar tid, men jag vill ha resultat nu nu NU!

Ni vet hur ja funkar, ja e en otålig jävel!

Tänk om det faktiskt aldrig blir bra? Tänk om ja kommer se ut som ett missfoster i all framtid? TÄNK OM! =(

Jag vill ännu en gång bara säga TACK till er allesammans!

Herrejisses vilket stöd jag fått. Jag kunde aldrig drömma om att så många människor skulle engagera sig i lilla mig?

Jag har fått så många fina kommentarer, sms, kort, telefonsamtal och mail som gått rätt in i hjärtat. Till o med ”krya på mig”- presenter <3 Jag känner mig verkligen älskad!

Ni har skrivit så fina saker att jag gång på gång börjat gråta! Vad har JAG gjort för att förtjäna så underbara människor omkring mig???

Att skriva att jag är stark som många gjort har verkligen GJORT mig stark!

Sen tycker ja ju självklart det är piss att det har blivit såhär o jag känner mig förbannad över att jag kämpat såååå hårt och ÄNTLIGEN var nöjd med både min insida och utsida o så blir det såhär. Surt.

Håller jag mig helt neutral går det att dölja. Men så fort ja kommer igång o pratar ser ja helt mongo ut. Snyft.

Jaha då var sjukdomen namnmärkt. Bells pares är egentligen bara ett samlingsnamn på ”ansiktsförlamning.”

Ett namn utan någon direkt förklaring till varför det uppstår som läkaren så fint uttryckte sig.

Det finns ingen förklaring till varför och det finns heller inget man kan göra åt det. Ingen forskning visar att det fungerar med avslappning/ansiktsmassage el liknande men det finns heller inget som tyder på att det skulle vara skadligt.

Många som drabbas blir återställda fast det tar tid. Men långt ifrån alla blir det. Vilken procent jag tillhör vet jag inte?

Kort o gott finns det ingenting jag kan göra.

Då är det bara för mig att gilla läget? :’(

Jag vet egentligen inte vad jag hade förväntat mig?

Trodde jag skulle må bra av att få en stämpel på det hela, ett namn på vad det är just jag drabbats av men nä, mår allt annat än bra just nu.

Kanske hoppats på nått ”botbart” typ borrelia eller nått annat som det faktiskt GÅR att göra nått åt. En medicin o sen skulle det vara bra. Men nej. Inte idag. inte i det här fallet. Fan.

Känner mig liten idag.

Jag har haft en helg med mycket kvalitetstid med familjen, vilket har varit jätteskönt. Laddat batterierna så att säga o mått genomgående bra.

Tänkte nog nått i stil med: Nu mår ja bra igen. Nu är det här över och på måndag är det en ny vecka. VANLIG vecka o då ska livet rulla på som vanligt.

Men livet fungerar inte riktigt så. Jag vaknade i morse o mådde dåligt i kroppen, precis som om man har en influensa på ingång. Tittade mig i spegeln o möttes av samma snedda leende som jag fått dragits med den senaste veckan.

Ingen förbättring. Dock ingen försämring heller, men just idag valde jag att se ”ingen förbättring”. Vilket har speglat min dag.

Ögat har börjat bli påverkat så läkaren bad mig att fortsätta med ”ögonkoppen” o bli noggrannare med salva o droppar.

Kan skriva mer om vad som sas på läkarbesöket vid ett annat tillfälle, nu känner ja bara för att gå o lägga mig o glömma bort det här.

Ny dag imorgon o förhoppningsvis vaknar jag o är mitt gamla vanliga positiva jag och den här dagen blir en utsuddad dag i mitt liv.

Nu har jag kopplat av med ett par timmar i badet.

Levande ljus, musik, peeling o ansiktsmassage.

Mer avslappnad kan man väll inte bli?

Med det sagt säger jag godnatt o ja måste erkänna att ja har höga förväntningar inför morgondagen

Dessutom har ja fortsatt att skratta på här på kvällskvisten till solsidan hoho ”grill-o-holic” =D

Igår stack ja o baby på bio och såg filmen: This is 40. Vi kände att vi behövde komma iväg lite, bara han och jag. Släppa allt, tänka på annat o förhoppningsvis skratta lite.

Å vilken film då! Som jag skrattade! Haha

Ebba myste med mormor o morfar o kunde inte haft det bättre. Hon älskar verkligen all uppmärksamhet hon får. Sötnosen!

Det måste helt klart vara den bästa sjukgymnastiken för både kropp o själ!

Jag skrattade o log så mycket att jag tyckte mig få ett rejält träningspass för ansiktet. Å vet ni vad?

Idag kan jag röra ögonbrynet liiiite liiite!!!!!

Ett gott skratt är verkligen den bästa medicinen o framför allt en positiv inställning!

Efter detta bemötandet i spegeln idag går det ju inte att vara annat än positiv?

Ett gott skratt förlänger livet sägs det ju haha så klyschigt men nu fick jag ju upp hoppet. Känner mig typ lyckligare än någonsin!

Bild tagen igår eftermiddag. Det går att dölja förlamningen om man håller en neutral min

Åh sån positiv energi man kan få av så lite! Nu blir ja sugen på att typ ut o springa o göra typ allt roligt i livet nu nu nu! Haha MEN ja lovar. Ja ska ta de lugnt! Ja ska tygla mig

Hihi

I morse tog jag sista tabletten. DET gör mig dock lite rädd. Så inte framstegen stannar av nu o jag hade behövt mer?

Jag har haft en lång o hemsk natt med mycket gråt o smärta. Tror ja lyckades få ihop ca. 2,5 timmes sömn innan det satte igång.

Jag som i vanliga fall drar mig för att ens ta en Alvedon vid kraftig huvudvärk får nu pilla i mig 16 tabletter/dag.

Det känns som om någon pressar ihop hela min bröstkorg så det blir väldigt tungt att andas, samtidigt som de krampar nått enormt i min rygg! Smärtar liksom.

Hur mycket som är psykiskt o hur mycket som är fysiskt vet jag inte? Kanske det är en inre oro som är en av orsakerna? Omedveten stress? Huvudet kan ju spela kroppen ett spratt har man ju hört.

Känns liksom som att kroppen förtvinar? Svårt att förklara. Om man skulle bryta ner kroppen inifrån o ut så tror jag de skulle kännas ungefär såhär? Men vad vet jag?

Jag antar att det är medicinen som verkar o angriper min kropp vilket jag hoppas är någonting bra.

Men nu sitter jag här med morgonens första tablettintag i handen och jag måste säga att det tar emot att ta dem.

Bara tre dagar kvar nu, dock utan nån direkt märkbar förändring…

Orkade knappt lyfta upp Ebba ur spjälsängen idag. Det kändes sådär kan ja ju säga =’(

Har tid på måndag hos läkaren för uppföljning o hörseltest?

Ikväll är mannen ute med jobbet o käkar middag. Då var mina planer att slaffsa i mig revbenspjäll bäst jag kunde i min ensamhet när Ebbisen sov, men det visar sig att ja inte känner smak på samma sätt längre!

Faaaaaaaaaaaaaaaan!

Det är ju verkligen en av livets njutningar. Åh så ledsen jag blev =(

Nu till nått lite roligare.

Ögat känns inte lika spänt ikväll o har överlag känns bättre under hela dagen. Jag har skippat den fuktbevarande ögonkoppen o endast kört piratlappen vid mitt snabba besök på öppna förskolan. Några ögondroppar har jag dessutom bara behövt ca.2 ggr timman Man får vara glad för det lilla. Så skönt med mindre spänningar i muskulaturen i huvudet!

Jag har dessutom känt mig ganska glad idag.

Tyvärr har min rygg börjat göra ont o de liksom kryper i kroppen. I lederna typ. Känner mig stel. Men ja är ju heller inte van att bara sitta inne o glo i soffan. Jag är ju van att röra mig. Dessutom är jag van att sova MYCKET mer.

Det pirrar o kryper i kinden ibland vilket ger mig både hopp o gör mig rädd. Ena tanken är att ”Åh, nu kanske nerverna hittar tillbaka till varandra o jag är på väg att bli bättre” å andra sidan tänker jag ”Är de mina sista nervryckningar innan jag är helt förlamad på vänstra sidan?” Så vet ja inte riktigt vad jag ska göra, om ja ska börja massera för att ”hjälpa” nerverna på traven, eller om jag ska låta det vara så att ja inte gör det hela värre?

Man vill ju göra rätt från början liksom.

Nu sitter ja o inväntar kvällens sista medicinkur för att kunna gå o lägga mig sen. Äter medicin kl.08.00, 14.00, 20,00 och 22.00. 4 tabletter vid varje tillfälle. 16 tabletter/dag och väldigt tight där på kvällen. Inte undra på att man mår sämre på kvällarna o har svårt att sova?

Idag tog jag mig i kragen o gick till Öppna förskolan en timme. Det var uppskattat för lilla Ebba o ganska skönt för mig med att lämna hemmet lite.

Jag skippade ”Ögonkoppen” o brillorna o körde på piraten ist

Tror barnen tyckte det var helfestligt

Och nej jag har inte bytt öga. Haha den ena bilden är tagen i spegeln och den andra framför mig

Hihi.

Ska man se på det hela med lite ironi så är det första gången i mitt liv som ja faktiskt ”kan” flirta genom att endast lyfta ena ögonbrynet

Japp ja bjuder på dessa. Idag har jag bestämt mig för att det ska bli en BRA dag då blir det, det =D