Om ca 2 veckor står jag till arbetsmarknadens förfogande, som det så fint heter.

Men idag är jag inte vad jag en gång var. Jag är inte lika attraktiv på marknaden om man säger så.

Jag klassas inte som ungdom längre. Jag är mamma vilket i sin tur gör att jag hamnar längre ner på listan. Arbetsgivarna ser vabb-dagar blinka rött framför sig när man nämner att man har barn, därför väljer jag att skriva detta långt ner i mitt cv så de iaf hinner läsa om vem JAG är innan de ”sollar bort mig”. Dessutom ser de säkert att man vill ha fler barn inom en snar framtid vilket de flesta vill när man kört igång med första.

Jag har heller ingen fin liten högskoleutbildning eller nått annat sött att vila mig på.

Nej som sagt, jag är inte lika attraktiv längre.

Förr hade jag iaf ett yttre.

Det känns nästan som att jag lurar arbetsgivaren om jag sätter en vanlig bild på mig o så dyker ja upp på intervjun som förlamad. Men de känns väldigt fel att sätta en ”förlamad” bild som bild på cv:t för den tjejen är inte jag. Såhär ser ja liksom inte ut, detta är bara nått som ska gå över. det måste det göra!

Dessutom känner jag mig som ett skämt om jag skulle kliva in i en butik o söka jobb. Tanken på att de tittar på mig o undrar varför ja ser ut som jag gör, el vilket öga de ska titta i för att döljja sin förvirring, känns piss. Ingen vill väll anställa ett freak.

Ja nu vet jag att detta är mina tankar. Det finns ingen grund för detta o hade jag varit arbetsgivare hade jag såklart aldrig tänkt så, men nu finns dessa tankar i mitt huvud befogade eller ej. Och jag dömer INTE andra som ser annorlunda ut, det gör jag verkligen inte men nu handlar det här om MIG o mitt EGO !

Ouff de stressar sönder mig totalt! Ja MÅSTE hitta ett jobb nu nu nu. Helst igår! Jag har sökt en 10-12 jobb o ska sätta mig o söka många många fler. Men de krävs mod o jag vet inte om jag har mod just nu?

Bör man skriva nått om förlamningen i cv:t? Eller ska de få märka det själva vid en intervju? Rädd för att bränna broar med om ja sticker ner på stan o söker jobb i butik efter butik när ja ser ut såhär o så om två veckor har det gått bort o då har de redan dissat mig.

Tankar. Ja blir galen på mitt huvud ibland. Man skulle kunna styra dem, så mycket enklare livet skulle bli.

Tyck jag är ytlig, men de blir man om man tänker till sig själv. Man dömer väldigt lätt sig själv i jämförelse med andra. Jag gör iaf.

Idag är det exakt två veckor sedan jag vaknade och var förlamad. Upptäckte det hela kl.09 på morgonen så ja om en timme dårå.

Ingen direkt förändring alls =( Nu börjar jag både bli otålig o orolig. Nervryckningarna i ögat har avtagit, någe pirr i kinden känner jag heller inte längre.

Det enda egentligen som är en märkbar förändring är väll synen. Jag ser bättre nu, kan gå utan ögonkopp på dagen men sover fortfarande med den. Dropparna måste jag ta o salvan har jag på natten. Solbrillor åker på när jag vistas utomhus även om det regnar även om ljuset/luften är behagligare då.

Två bilder på mig precis nu.

Jag har i princip huvudvärk varje dag dygnet runt. Eftersom ja inte får igen det där förbannade ögat kan ja ju inte sova ordentligt o det friska ögat blir otroligt ansträngt! När jag är ute blåser det rätt in i det vilket är obehagligt. Och igår upptäckte jag till min förskräckelse att jag inte klarar av det vackra vädret. Uh så ledsen jag blev!

Ja, Ebba o baby satte oss på balkongen för lite eftermiddagsmys i solen men det var allt annat än trevligt. Kändes fan som nån tände en eld framför ögat! Ljuset var alldeles för starkt trots solbrillor så ja gick o hämtade min piratlapp, men då blev kontrasten för stor så ja fick ondare i huvudet då det andra ögat blev så ansträngt. Snyft!

Jag som är en solmänniska. Det bästa ja vet i hela världen är ju fint väder o sol. Sola o vistas utomhus! Åh nu får det fan va bra med det här. Nu är ja less. Riktigt less! Ja vill inte va med längre =( Dumma dumma öga!

Idag är det lika underbart väder o ja får bara huvudvärk av att titta ut! =(

Gnäll gnäll gnäll…. Sorry, ja kan inte hjälpa det. Blir mer o mer less på situationen!

Igår körde ja peeling i ansiktet igen o masserade det länge. Baby masserade även min nacke och mitt huvud. Vi tänkte att kanske om ja har nån låsning el om nerverna ligger i kläm kunde det funka. Men icke.

Idag ska ja ge mig ner på stan o handla magnesiumtillskott i form av olja. Jag blev tipsad om det o det ska tydligen vara bra för nervcellerna men också om man tränar hårt eller äter dåligt med kolhydrater. Kanske jag har brist på detta o behöver återställa kroppens nivåer?

Som sagt. Det skadar ju inte att testa o det ska inte vara farligt på någe sätt så ja kör!0

Blev också tipsad om Herbal Tea. Samma sak där. Ja kör! Så nu hoppas hoppas jag hälsokostbutikerna är öppna idag! Ja ska bada i magnesium!

Ja började också med mina vitaminer igen. Har inte ätit vitamintillskott sedan innan jag blev gravid, men kände att har ja brist på nått trots min varierade o hälsosamma kost så skadar de ju inte att ta en tablett vitaminer om dagen. Trots att ja egentligen mer tror på det mer ”naturliga” sättet att inta vitaminerna.

Helst av allt hade jag velat ha en penicillinkur som kunde blåsa ut eventuell infektion i min kropp. Jävla läkare säger ja bara! Tänk om jag blir dragandes med detta i all framtid bara för att de bestämt sig för att hålla igen med penicillinen, hur fan ska ja få dem att ge mig? Nästan så ja går o hoppas på att få en öroninfektion el liknande så de kan skriva ut till mig! =(

Så sitter ni inne på nån dunderkur mot ansiktsförlamning så hojta! jag är öppen för förslag. Nu vill ja bli väck skiten! Iaf bli bättre i ögat. Kunna blinka eller åtminstone blunda. Så ja slipper den här förbannade huvudvärken, kan sova gott o kanske få mig lite sol o NJUTA!

Idag har ja klämt i mig:
Ett wienerbröd, en donut, en kanelbulle, två mastodont tacos, två öl o en stoooor godispåse såhär på kvällskvisten.

Men hey, jag är inte bitter =/

Det här börjar bli farligt. Ja MÅSTE ta tag i mig själv! #vägrablitjockisigen

Idag

Ler jag ser jag helt jävla mongo ut! =( Kan inte blunda och mitt öga blinkar inte Detta gör att jag har ont i huvudet varje dag. Mer eller mindre. Idag är en sån där dag jag har sviiiiin ont i huvudet!

Känner mig BITTER. BLÄÄÄÄ!

Igår började jag få nervryckningar i ögat. Inget som syns men det känns. Det borde ju vara positivt? Eller?

Vissa dagar får jag för mig att jag ser en förbättring, att ja får upp mungipan lite, men jag vet inte. Kollar ja på kort från första dagarna o idag så ser ja ingen skillnad alls.

Läkarna kunde heller inte se nån skillnad då det ej togs några bilder när jag åkte eller hade skrivits någon djupgående beskrivning på mitt utseende som de kunde jämföra med.

Däremot sa ju jag att jag tror mig se en förbättring. Dvs att jag kan röra ögonbrynet liiite liiiite, men det visste dem inte om det var själva muskeln i sig eller om det bara e så att ögonbrynet hänger med när jag rör det andra. *Nerslag* =(

Jag vet heller inte om den lilla ”förbättring” jag känner, verkligen ÄR en förbättring, eller om det bara är så att jag lärt mig att handskas med det hela. Dvs att jag har lärt mig hur jag ska dricka för att inte spilla eller tugga för att äta på bästa sätt?

Ouff vad ledsen jag blir. 7 April var inte min dag =( Det har snart gått två veckor och ingenting har hänt. Jag vet att alla säger att det tar tid, men jag vill ha resultat nu nu NU!

Ni vet hur ja funkar, ja e en otålig jävel!

Tänk om det faktiskt aldrig blir bra? Tänk om ja kommer se ut som ett missfoster i all framtid? TÄNK OM! =(

Jag vill ännu en gång bara säga TACK till er allesammans!

Herrejisses vilket stöd jag fått. Jag kunde aldrig drömma om att så många människor skulle engagera sig i lilla mig?

Jag har fått så många fina kommentarer, sms, kort, telefonsamtal och mail som gått rätt in i hjärtat. Till o med ”krya på mig”- presenter <3 Jag känner mig verkligen älskad!

Ni har skrivit så fina saker att jag gång på gång börjat gråta! Vad har JAG gjort för att förtjäna så underbara människor omkring mig???

Att skriva att jag är stark som många gjort har verkligen GJORT mig stark!

Sen tycker ja ju självklart det är piss att det har blivit såhär o jag känner mig förbannad över att jag kämpat såååå hårt och ÄNTLIGEN var nöjd med både min insida och utsida o så blir det såhär. Surt.

Håller jag mig helt neutral går det att dölja. Men så fort ja kommer igång o pratar ser ja helt mongo ut. Snyft.