Ouff ja e yr, så helt återställd e ja inte än iaf, men mycket mycket bättre! Lääskigt med yrseln bara.. Ja håller lite koll iaf så ja inte åker på havandeskapsförgiftning el liknande. Men då ja va hos barnmorskan i Måndags o värdena var bra, känns de ju som att man kan utesluta nå sånt.
Har inte känt mig helt hundra sedan i Fredags.. Undra om de kommer fortsätta såhär resten av graviditeten? Kanske hör till, vad vet jag? 
Ja som sagt var ju hos barnmorskan i Måndags o lillen ligger tyvärr fortfarande fel, dvs med rumpan ner o huvudet upp (Sätes) vilket var en stor besvikelse efter att ja största delen av helgen kämpat o legat med fötterna i högläge o stått på alla fyra, tyvärr utan framgång. Annars hade magen växt som den skulle, SF måttet låg på 33 (+3 sedan sist) och hjärtat slog fint i 145. Blodtrycket va också bra.
Men ja, jag måste erkänna att det var en ganska deppad Cissi som gick hemåt den dagen. Barnmorskan berättade hur ett vändningsförsök går till, vilka risker som finns och bokade in en tid nästa vecka.
Först ska vi till Fostermedicinska Enheten för ett TUL (Tillväxtultraljud) Se så bebisen växt som den ska, mäta mm och se så att den fortfarande ligger i sätes, gör den INTE det får vi åka hem igen 
Men gör den det så ska vi vidare till Förlossningen för ett vändningsförsök samma dag.
Det går till så att de sätter på CTG:n i ca.30 minuter, som kontrollerar mina sammandragningar o bebisens hjärtljud. Sedan kopplas det på ett dropp med bricanyl som ska få livmodern att slappna av. (Av det kan man få hjärtklappning)
Sen kommer läkaren o försöker med hjälp av sina händer utanpå magen att vända barnet. Efteråt kopplas ctg:n på igen för att se så inte barnet blivit påverkad av vändningsförsöket. Blir den det, dvs att hjärtljuden går ner el liknande kan det bli ett akut kejsarsnitt där på plats o vi blir föräldrar redan nästa vecka! Men det är väldigt ovanligt att det tillstöter någonting.
Lyckas vändningsförsöket fortgår graviditeten som vanligt o ja jag kan föda vaginalt, misslyckas det så kan vi bli erbjudna ett nytt vändningsförsök, går inte det heller vägen så blir det ett planerat kejsarsnitt.
Visst skulle jag bli extremt ledsen över detta, å visst känns det väldigt surt att bli ”snuvad” vid mållinjen när man laddat så länge, men huvudsaken är ju faktiskt att bebis kommer ut på bästa möjliga sätt för både lillens skull och min. Jag bara MÅSTE tänka så! Å än finns det hopp! Kanske lillen redan NU har vänt sig rätt ^^ Man kan ju alltid hoppas! Det är som sagt ett par veckor kvar
Självklart OM de nu blir kejsarsnitt så hoppas ja ju iaf på ett planerat sådant så att Martin kan va med mig där inne o att ja i vaket tillstånd ändå för uppleva de lite, än ett akut då de söver ner mig o de blir bråttom, bråttom ,liksom!
Men om ja fick önska, önskar ja såklart en helt vanlig vaginal förlossning som startar med värkar hemma o att vi tillsammans får uppleva vårt barns första stund utanför magen…Men just nu e de lillen som e den viktiga!
Kanske vi blir föräldrar redan den dagen vi åker in för vändningsförsöket? Kanske att de sätter igång redan i natt? Vem vet…
Blir de planerat snitt sker de oftast en vecka innan Beräknad förlossning, då e de helt plötsligt bara ett par veckor kvar…Hjälp vad nära det är! Åh pirrigt, SOM VI LÄNGTAR!
På programmet: sjukhuset som var på tv3 idag visade de ett vändningsförsök på en förstföderska, så de va jättekul att få se vad man ska få gå igenom, å extra ”kul” att de e från Universitetssjukhuset här i LInköping, så ja kanske får träffa precis samma personal Hon gjorde två försök o tyvärr misslyckades båda o hon fick förlösas med snitt. Men nu vet man vad man har att ”vänta” lite mer iaf… Ser ganska obehagligt ut tycker jag!
Klicka på bilden för att komma till klippet. Kolla från 55 sekunder in i klippet.
Men just nu, nu vill ja bara piggna på mig, hitta kraft o styrka o må bra igen!
På tal om nå annat säger de ju att vara extra uppmärksam på den lilla i magens rörelser sista tiden då det är störst risk för en massa skit såhär på slutet, men hur tusan lär man sig när den ena dagen tumlar runt som ja vet inte vad o andra dagen är väldigt lugn liksom.. Hmmm…
Åååh jag hoppas verkligen våran sessa ligger rätt men det verkar så redan enligt barnmorskan. =)
Hoppas eran liten vänder sig nu så ni slipper allt bök.. =)
Ja då gör hon nog de
Ja hoppas vår med gör de, men gör h*n de inte så får vi helt enkelt acceptera situationen o ta den som den är ändå. De viktigaste e ju faktiskt att den lille kommer ut o de gör den ju oavsett 
kram
Har nyligen genomgått samma som er. Gjorde två vändningsförsök som misslyckades. Det gjordes bäckenröntgen o konstaterades att med mina mått skulle det gå bra med en sätesförlossning. Nu ville dock inte vår bebis alls lämna den varma mysiga magen, så i vecka 41+1 gjordes ett planerat snitt pga att bebisen hunnit växa sig så stor att läkarna inte längre rekomenderade nedrevägsförlossning. Dethär är vårt andra barn (första föddes normalt). Har under båda graviditeterna varit livrädd för att det skulle bli aktuellt med snitt. Snittet var inget vi valde-men allt gick jätte bra o det blev en positiv upplevelse! Då jag nu efteråt fått frågan vilken förlossning som var jobbigare kan jag inte svara. Både det planerade snittet o vanliga nedrevägsförlossningen har varit mycket positiva upplevelser för både mig o sambon! Resultatet har blivit två fina töser!
Lycka till!
Tack för att du delar med dig av din erfarenhet! Jättesnällt! Hur upplevde du själva vändningsförsöket? gjorde det ont? Det samma undrar jag såklart om själva snittet, hur upplevde du det? Tog det tid att återhämta sig? jätte tacksam för svar. kram
Kan inte säga att vändningsförsöket gjorde ont, men lite obehagligt kändes det ju förstås. O så får man ju lite hjärtklappning av medicinen man får före i avslappnande syfte. Så man kände sig lite skakig efteråt.
Allt gick så lugnt till. Spinalbedövningen gjorde inte ont. Som ett tryck mot ryggen bara. Tog inte många minuter från att operationen inleddes tills vi fick höra bebin skrika. Sambon fick vara med helatiden o medans jag syddes ihop igen tog han hand om bebisen tillsammans med barnmorskan. Såret blev jättesnyggt ihop sytt. Kommer nog inte synas efter en tid. Klart tar det längre tid att återhämta sig efter ett snitt än efter en vag. förlossning. Får ju inte lyfta något som e tyngre än bebisen den första månaden. Jag trodde nog man skulle må sämre efteråt o ha mera ont, men återhämtade mig otroligt snabbt tycker jag.
Ang snittet: Kändes ju lite märkligt att komma in till förlossningen o veta att man snart kommer att få träffa sin bebis o inte ha någo värkar eller andra symtom…
För mig gjorde vändningsförsöket riktigt ont, men ja tror de va för att bebisen fixerat sig i mitt bäcken så hur mycket hon än slet o hackade på mitt musben typ för att försöka få upp rumpan så rörde den lilla sig ingenting.. läkaren sa att vanligtvis brukar de kunna rucka upp rumpan ganska enkelt o sen kommer de obehagliga med att försöka få bebis att förstå att den ska vända sig.. känner mig precis lila/blå o svullen på musbenet o nedre delen av magen, men ja ska gö igenom ett till på tisdag trots att läkaren i princip sa att det var omöjligt. Mirakel sker ju, så man kan ju hoppas på ett
Verkligen supersnällt att du delar med dig av din erfarenhet, det gjorde att ja kände mig väldigt lugn när ja gick till förra vändningsförsöket o känner mig ganska OK inför ett snitt med. TACK!
Oj det börjar verkligen dra ihop sig nu, inte lång tid kvar alls! Hoppas verkligen att det går att vända på er bebis. Annars är ju som du säger det viktigaste att den kommer ut på säkrast möjliga sätt och det ser de ju till att den gör.
Lycka till!!
Ja viktigast e ju att bebis kommer ut på säkrast möjligaa sätt, därför ja kände att sätes förlossning inte ens var aktuellt o läkaren avrådde det med då jag är förstföderska, bättre lycka med en vanlig vaginal förlossning till nästa barn så att säga
Har ni kollat så er lilla ligger rätt? kram
Hugo vände inte på sig med huvudet neråt förrän i vecka 37, hade vändningsförsök inbokat men det blev inget av. Så det finns ju fortfarande chans att er bebis vänder sig tillrätta=)
Hade han legaat i sätes länge då? För vår verkar ha fixerat sig med rumpan i mitt bäcken. men vad härligt för dig att du slapp snitta! Tack !
Hoppet finns kvar men ja börjar vänja mig vid tanken nu o accepterat läget liksom, de positiva i det hela e ju att vi garanterat får träffa vår lilla bebis om tre veckor om de blir snitt 
