Besök på förlossningen

Hej!

Idag har vi varit på ett litet besök på förlossningen…

Igår kväll runt 22.00 kröp mensvärken sig sakta på. Det gjorde så pass ont att jag gick o vankade av o ann här hemma. Den kom o höll i sig en stund och sen försvann den ett par sekunder för att sedan komma tillbaka o så höll den på i drygt två timmar. Sen avtog det under en hel timme för att sedan komma tillbaka när jag gick o la mig o höll i heeela natten. Då kom den mer som en ihållande smärta som sträckte sig i hela nedre delen av magen.

Inte så pass att jag var tvungen att ta smärtstillande men så pass ändå att smärtan höll mig vaken stundvis under natten. Var nog också en del oro.

När klockan slog 12.00 idag hade det fortfarande inte gett med sig så ja ringde förlossningen för att rådfråga. Dels för att ja hört att man liksom inte ska ha ont men också för att ja själv föddes 6 veckor förtidigt. Ville inte riskera att förlossningen va på gång utan att ja gjorde nått åt saken, så de kände tryggast att ringa. Vilket ja tycker känns bra nu såhär i efterhand.

De tyckte ja skulle komma in för en undersökning för säkerhetsskull då jag ”bara” är i v.35 o vi inte riktigt vill att bebis ska komma än.

Sagt o gjort kl.16.00 hade vi tid.

Här mäter de CTG (Mina sammandragningar o bebisens hjärtljud)

SÅKLART hade smärtan i magen/mensvärken avtagit när ja väl kom in. Så typiskt! Men bra såklart :)

CTG:n såg bra ut, inget de anmärkte på. De tog tempen på mig, jag fick lämna urinprov, de kollade blodtrycket. Allt detta såg bra ut.

Sedan kom världens gulligaste läkare in. Agata hette hon. HENNE VILL JA HA UNDER FÖRLOSSNINGEN!!!! Goaste! :)

 

Iaf.. Hon gjorde ett ultraljud på mig och en gynundersökning och tittade så inte tappen påverkats. Tappen hade gått från 4 cm till 2,3 cm sedan senaste mätningen i v.28. Så den hade nästan halverats! Men ja var inte öppen eller så vilket va bra. Däremot skulle jag vara uppmärksam. Vid mer värkar/kraftigare skulle ja komma in igen så får vi göra en ny mätning.

För er som inte förstår. När det e dags för bebis är tappen helt utplånad och man börjar öppna sig, men där var vi inte riktigt än vilket va skönt! :)

En annan tråkig sak var att bebis ligger åt fel håll. H*n ligger med rumpan ner och huvudet upp (Sätes) MEN det är ruckbart vilket gör att den fortfarande har möjlighet att vända sig. Detta har ja befarat o gör en lite smått orolig.

Det vanligaste är att bebisen ligger med huvudet neråt vid v.35, desto längre man går desto svårare e det för bebisen att vända sig då fortervattnet börjar sina o de blir trängre o trängre i magen =/

På måndag har vi ett inbokat besök hos Barnmorskan o ligger bebis fortfarande med rumpan ner kommer hon boka in ett vändningsförsök hos doktorn snarast möjligast. Tyvärr e inte det helt riskfritt. I samband med detta kommer de göra ett tillväxtultraljud för att se så bebisen har växt som den ska mm Skulle detta lyckas så kommer de ha en extra koll ändå så den inte vänder sig igen. Skulle detta INTE lyckas så kommer de boka in ytterliggare ett vändningsförsök. Detta tack vare att vi upptäckte detta så pass tidigt.

Jag frågade om det fanns någonting jag kan göra för att påverka o hjälpa bebisen att vända sig liksom. Som svar fick jag att ja ska ligga med fötterna i högläge eller stå på alla fyra. De där me o stå på alla fyra känns tyvärr svårt med mitt onda knä =/ Men ja ska gö mitt bästa! Vill inte liten vända sig rätt kommer ja få lov att snitta å ett kejsarsnitt är det SISTA JAG VILL! Som att bli snuvad vid mållinjen. Ja vill inte bli öppnad ur magen, ja vill föda normalt o naturligt! Men har man inget val så har man inte…

Nu känns det jättebra att vi åkte in o kollade ändå. Man ska ju vara extra uppmärksam nu såhär på slutspurten, de e ju då de kan hända lite grejer eftersom moderkakans kvalité försämras, utrymmet sinar mm..

Måste erkänna att ja blev lite smått rädd igår. Helt plötsligt blev de så verkligt. Vi ska snart ha barn o ja kände mig inte alls redo! Idag när vi åkte in till förlossningen kunde de ju lika gärna be mig stanna OM ja skulle ha öppnat mig el liknande o detta kändes INTE aktuellt. Jag gick omkring o småflina här hemma innan vi åkte. Vi tog inte med BB väskan för de hade känts för konstigt liksom.. Men herregud SNART ÄR DET DAGS!!!!

Hur förbereder man sig? Hur gör man sig redo liksom? 

När klockan slog 18.30 o vi var klara va ja galet hungrig, då besökte vi pizzerian o Konsum ladan. Här ska frossas till Hockeyn =D Sen blir de filmen på SVT1 Charlie Wilson´s war.

14 reaktion på “Besök på förlossningen

    • Gick det bra? De måste väll först o främst kolla så att de kan ske ”riskfritt” att bäckenet är tillräckligt stort osv ? Vet inte riktigt om ja vågar föda sätes? =/ Hur ligger den lilla du har i magen nu? Du får gärna dela med dig om hur de va att föda sätes..kram

  1. Men oj oj oj vilket drama det höll på att bli ;) Men bra att ni åkte in och fick reda på hur det var ställt.

    Har hört att idag är det inga större problem att föda barn i säte. Så det behöver inte bli KS för det. Men läkarna brukar ju kunna vända dem rätt igen.

    Och angående hur man förbereder sig. Det gör du inte. ;) Inte ens när bebben kommit ut känner du sig redo. Men det växer man in i. :)

    • Ja nu såhär i efterhand känns de bra. Ja kände mig lite töntig som förstföderska o ringa o oroa mig, men som sagt bättre att ta säkerheten före osäkerheten :) Nu gör ja typ allt för att den ska vända sig =/ Hoppas verkligen, verkligen den gör de!!! Hur förbereder man sig inför förlossningen mentalt liksom? Inför mammarollen tror ja som du säger att de e väldigt väldigt svårt. Gör de bra med er lilla tjej?

  2. Jag själv är född 3 veckor för tidig och kom med rumpan först. Du och jag vägde lika mycket när vi föddes :P 2800g. Skönt att få komma in på förlossningen och kolla upp att allt är ok. Dumt att gå och oroa sig… Det upptäckte jag :P

    • Jasså å allt gick bra? e lite småskraj för att föda sätes.. men får se vad läkarna säger.. kan det göras utan att de skulle innebära problem kanske ja beslutar mig för att göra det ändå. Har du nå äldre syskon? förstföderskor rekommenderas att snitta då, däremot om man e omföderska så finns de lite mer plats där inne o man vet lite bättre hur man ska göra enligt BM, men nu håller vi tummarna att liten vänder sig till rätta!

      • Jag är äldst så mamma var förstföderska. Kanske var annat för 26 år sedan? Jo allt gick utan problem när jag föddes. Mamma fick bara ha stor publik under förlossningen då det var massa studenter på BB så det var första gången dom fick se en bäbis födas med rumpan först =P
        Det bästa är väl att bäbisen vänder på sig så klart =)

        • Jaha, där gick de ju bra iaf, ja menar du o din mamma mår bra ;) Gick de för 26 år sen utan problem borde de ju va ännu mindre risker idag, ja menar utvecklingen går ju framåt.. Pratade me mamma igår o hon visste knappt va ja pratade om. Hon sa bara att sånt där upptäckde de väll på plats (dock födde hon alla oss 5 syskon me huvudet före) men de finns ju en liten procent som gör de i sätes.. Ja jag ska läsa på o försöka ställa in mig psykiskt på att de inte ska spela nån roll hur det blir, fast de e lite svårt =/

  3. Jätte bra att ni åkte in, jag förstår verkligen att det kändes läskigt!! Jag fick lite onda sammandragningar igår och tyckte bara det var läskigt, men sen läste jag ditt inlägg och då blev jag lugnare. Jag fick liksom bara några stycken med lite lite smärta sen försvann det, så då lär det ju inte vara någon fara. Skönt också att de håller koll på hur bebisen ligger, så att ni kan fixa till det medan det fortfarande går. Hur det än blir så kommer de ju se till att er bebis kommer ut på säkrast möjliga sätt. Men visst blir det verkligt att det börjar närma sig när sånt här händer!!

    • Ja men de kändes först töntigt men sen tryggt. Förnuftet (Och Martin) sa åt mig att de va lika bra, de kunde ju faktiskt vara så att liten i magen va besvärad.. då tog ja telefonen o ringde o såhär i efterhand känns de bra. Ja men visst e de lite läskigt med allt nytt som händer kroppen, man vet ju aldrig om de ska kännas så el liknande då man e nybörjare på det här :P Hoppas hoppas hoppas liten vänder sig rätt, har i stort sätt legat me fötterna i högläge sedan hon sa att det ”kunde” hjälpa.. hihi nu funderara ja på om ja ska försöka mig på nått vattenpass i badhuset el liknande där man skumpar runt endel, kanske kan hjälpa liten att komma runt, problemet e bara att när ska man sluta? haha man vet ju inte riktigt själv när/om den lagt sig till rätta, samtidigt som ja inte vill att h*n ska sjunka ner mer i bäckenet så att den fixerar sig liksom o inte GÅR att vända =/ Har du fått tillbaka de onda sammandragningarna? Var uppmärksam ändå tycker ja :9 kram

  4. Ska hålla tummarna att allt går som ni vill och ni får föda naturligt :) Men så spännande nu! Det är ju inte alls långt kvar :) Du har inte fått några bristningar förresten… Hur har du gjort? :)

    • Tack vännen! Men visst har ja fått bristningar över höfterna, syns de inte på bild? Inte så snyggt men tyvärr bara att acceptera, däremot känner ja mig ”glad” så länge de sitter där o inte över magen, känns som att de e lättare att dölja där liksom. sen kommer de ju förhoppningsvis blekna, idag e de ju rödblå strimmor =/ uh! De enda ja gjort e att ja försökt smörjt in mig så mycket som möjligt, men de säger ju att de inte ska ha nån betydelse, men de skadar ju inte att försöka förhindra ändå :P De säger att de e hormonerna i kroppen som gör dem, däremot så kan de fortfarande komma en del då de flesta drar på sig bristningar i slutet eftersom magen växer megamycket då!

      Hade du skoj me din syrra ute igår? blev de en 2att ja aldrig lär mig”? hihi :P Ja hoppas verkligen liten har vänt sig när vi kommer till vändningsförsöket om inte hoppas ja att de lyckas utan att h*n blir besvärad o de blir ett akut kejsarsnitt el liknande.. *scary* Jadu NU ÄR DET NÄRA! Helt jävla galet rent utsagt! Shit! Men så spännande! puss!

  5. Alltid bra att åka in en gång för mycket än en gång för lite och kolla upp saker och ting. Jag åkte in igår och kollade då jag hade haft ont i magen hela natten och känt mig yr under dagen. Allt såg bra ut som tur är men det känns alltid lika bra att kolla upp saker och ting om man är osäker!

    Mysig blogg förresten :)

    • Tack! Ja men faktiskt, lite så känner ja me trots att man ibland kan känna sig som en fånig förstföderska :P hehe Men de e ju faktiskt skillnad nu när man har ett liv man ansvarar om i magen o de inte bara handlar om en själv ;) Skönt att ni åkte in o kollade så kunde du sen släppa oron :) var bor ni någonstans då? kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>