Gud vad jag skrattade när jag läste det HÄR inlägget som alabamasthlm skrivit. Jag känner så igen mig!

Raka benen är inte det lättaste vill jag lova, magen e liksom i vägen hur man än vänder o vrider sig och för att inte tala om att måla tånaglarna!

Baby skulle ner på pubben o möta upp sina kollegor för en härlig After Work såhär mitt i veckan. Då jag inte varit ut någonting idag bestämde jag mig för att följa honom dit så ja fick mig lite frisk luft. Sagt o gjort.

När halva vägen var gången så gick mitt skosnöre upp. För en vanlig människa är detta ingen big deal, men för ett preggo med en jättemage i vägen blir det ett STORT problem. Som tur var så erbjöd min fina man sig att knyta den. Haha där stod vi, kändes något olustigt men hur hade jag annars gjort? Min kärlek, så snäll <3

Sist skosnöret gick upp var för nån månad sen när jag var ute på promenad, magen var redan då ivägen för att klara av detta på plats där jag stod. Jag fick gå med ett öppet skosnöre ett par 500 meter tills jag hittade närmaste bänk som jag kunde sätta mig på o liksom försöka gunga mig ner till skorna. Trots hugg i magen av smärta lyckades jag tillslut.

Inte nog med att magen tar emot, det tar även emot i ryggen då jackan inte liksom räcker till för att få fram armarna plus att till o med tuttarna e ivägen… Andningen blir tyngre o allt blod åker upp i huvudet. Allt detta för att nå ner till sina fötter. haha Det är inte alltid det är lätt

Ja ni jag säger bara det, att jag lääängtar tills man kan plocka fram sandalerna! Stod och tittade på ett par bedårande vackra marinblå convers häromdagen men kom på mig själv ganska snabbt med ett skratt. Haha hur tänkte jag där?! Jag måste ju bära barnskor med kardborreband eller helt enkelt ha öppna skor, inte tusan skulle jag klara av ett par converse.

Hemma är skohornet min bästa vän <3

Eller nytt o nytt.

Men sist jag var hos barnmorskan den 5 Mars så nämnde jag bara i all hast för henne att jag får mindre sammandragningar då och då.

Det var egentligen ingenting som hade oroat mig utan jag antog att det är så det ska vara. Jag menar kroppen tränar väll sig för vad som komma skall. Men hon gav mig en lite oroad min och bad mig vara uppmärksam på om de skulle öka.

I morse bestämde jag mig för att ringa mödravården och höra efter då dem har ökat. Får sammandragningar ganska ofta vid enklare vardagssysslor. De gör absolut inte ont eller är  långdragna, då de bara håller i sig ett par sekunder per gång. Men som sagt, för säkerhetsskull.

Igår hade jag ganska mycket under största delen av dagen, men det var också en aktiv dag för mig med både långpromenad, socialt umgänge ett par timmar och storhandling

Barnmorskan tyckte att det var lika bra att ta det säkra före det osäkra och bokade in mig på en läkartid under slutet av nästa vecka för en gynundersökning. Då ska han kolla så att inte sammandragningarna påverkat livmodertappen och jag riskerar att få förtidsbörd.

Dessutom ska ju jag åka till London i V.28 och med det måste jag ha ett intyg som bevittnar att jag har en normal graviditet och kan flyga utan problem i det skedet. En sån  kommer jag då få ”köpa” av läkaren för 250 kr vid undersökningen. Skulle det vara så att sammandragningarna påverkat tappen så kan han inte ge mig ett sånt intyg då det är riskfyllt och flyga och jag måste helt enkelt ställa in resan.

Förhoppningsvis är det ingen fara, jag känner mig inte speciellt orolig som sagt men det är nog ändock bra med en kontroll för säkerhetsskull.

Jag frågade henne även om mitt urinprov jag var inne och lämnade förra veckan och det visade inga tecken på infektion. Då kan vi utesluta urinvägsinfektion el liknande som skulle kunna ha framkallat sammandragningarna.

Skulle de bli mer regelbundna, komma även fast att jag vilar eller börja göra ont innan min läkarundersökning så skulle jag kontakta förlossningen.

Även fall jag vill träffa dig snart min lille vän, så är du långt ifrån färdigbakad och jag vill gärna att du stannar i magen sisådär 12-13 veckor till iaf! <3