Lyckans dag!

Oj hörreni, NU vaknade jag. *Pust*

Men det är faktiskt såhär att idag är en väldigt lycklig dag som har varit omtumlande <3

I morse var vi ju på Ultraljud.

Sov inte mycket i natt o vaknade väldigt tidigt. Dels måste ju blåsan vara fylld när man gör undersökningen så det gick inte direkt att somna om efter att man vaknat av att man var kissnödig. Men så var jag också väldigt, VÄLDIGT nervös för vad vi skulle få för besked.

Med tanke på våra tidigare KUB Som ni, som följt mig genom den här graviditeten vet, så fick vi ett sämre besked på första med en bredare nackspalt och en siffra på 1/216 och hamnade i riskgruppen för Downs Syndrom men efter att ha stått på oss och bytt klinik så fick vi göra om testet och då fick vi en KUB på 1/1400 Vilket innebär att vi inte var i någon som helst riskgrupp längre.

Denna förvirring har ju såklart följt oss. varför man mätte så illa första KUB:en men så fantastiskt bra den andra som bara var drygt 1,5 vecka senare?!

Så idag var vi såklart väldigt nervösa över att vi skulle få något dåligt besked, men så var inte fallet =D

När vi kliver in i rummet så möts vi av en fem minuter försenad och mycket stressad doktor och en barnmorska. Jag hinner genast få lite halvt panik o blir själv uppstressad över att han stressar o hinner tänka att ”Kommer han göra det här ordentligt nu?!”

Jag o Martin bytte lika oroade blickar med varandra.. Men lugnade oss ganska snart när jag fick lägga mig på britsen och doktorn förklarade att han varit på möte som dragit ut på tiden. Han var alltså bara stressad för att hinna till oss i tid och lugnade ner sig ganska så snabbt.

Under de 45 minutrarna som Ultraljudet tog så kunde jag knappt andas.

Doktorn var noggrann och tittade igenom varje del på bebisen ordentligt plus att han visade och förklarade för Barnmorskan som var under upplärning. Det kändes ganska tryggt för då fick vi fyra kunniga ögon som tittade ist för två.

Efteråt så säger doktorn att allt ser jättebra ut. Bebisen ser helt normal ut och har växt exakt enligt sin kurva, så han flyttade inte fram eller bak oss utan vårt BF kvarstår på 21 Juni 2012

Det känns heeeeelt jävla otroligt sjukt underbart!!! Vi var verkligen såååå nervösa!

En välskapt liten krabat ligger o sprattlar i min mage och verkar trivas. Moderkakan låg på sin plats o bebisen växer o mår bra <3 *Andas ut*

Detta var så omtumlande eftersom man gått i veckor o varit nervös, så när ja kom hem därifrån tok däckade jag och sov lääääänge :)

Baby tyckte sig se ett hål (slida) mellan bebisens ben denna gång o sist såg han en jättepenis, så ja det är helt enkelt 50/50 ;) haha

Vi tog alltså INTE reda på könet utan det får bli en överraskning <3

Den lilla fina bebisen, VÅR bebis låg och sparkade och buffade omkring där inne hela tiden och nu kände jag verkligen att det var bebisen då jag såg hur den sparkade samtidigt som det kändes i magen. Det innebär att ja känner den lilla mycket oftare än vad jag tidigare trott =D

Vi fick ingen Ultraljudsbild då lillen inte ville vara med på kort :P men det gör ingenting. Det uppstod sådan kärlek, sådanna mamma känslor tog över hela min kropp och det här kommer jag kunna leva på i 20 veckor till. Helt klart! Här ska njutas! Idag ska vi köpa vagn!

Baby körde hem mig med vääärldens leende hela vägen. Han slog i ratten några gånger o svor lite av lycka <3 Och så sa han de fina orden: ”Nu jävlar, här ska det handlas, den här lillen ska bli så bortskämd så!, Nu ska vi bara njuuuta av den tiden som är kvar”! Hihi Min underbara baby och jag ska få ett fint litet kärleksbarn. VI SKA BLI FAMILJ! *Lycka*

(Bebis bilderna är lånade från google.se)